Jag vet ju egentligen hur man laddar rätt inför ett långpass. I går skulle jag tillsammans med Team Stockholm Marathon testa andra varvet på maratonbanan, en sträcka på 27 kilometer. Då gäller det att sova ut, äta bra frukost och ta det lugnt kvällen innan. Så har jag gjort i princip alla helger de senaste veckorna. Men nu börjar jag bli lite rutinerad och då infinner sig tydligen arrogansen.
Jag tänker »Ah, jag har ju klarat det fint tidigare, vad gör det om jag sover lite mindre?«. Och den tanken fick jag äta upp.
Jag fick också sota för sex andra dumma val jag gjorde innan söndagens träning. Mitt tips på hur man förstör för sig själv inför ett långpass:
1. Drick vin. Det räcker med ett glas. (Åtminstone om du väger under 55 kilo)
2. Gå i högklackat, eller andra obekväma skor i minst 4 timmar.
3. Sov färre än 7-8 timmar
4. Ät frukost cirka två timmar innan du ska springa
5. Ät jättemycket frukost och gärna med mycket fibrer.
6. Spring i full fart till ditt lopp/träningspass. Gärna så att du spurtar den sista kilometern och är helt svettig när du kommer fram.
Tycker ni att det är konstigt att hela passet sedan kändes som en plåga? Och att jag redan efter en kilometer började tänka »Varför gör jag det här?«, »Varför är jag så dum att jag ska springa ett maraton, det är ju bara plågsamt?«
De 27 kilometrarna var denna gång inte angenäma, de var bara något som skulle klaras av. När jag väl kom fram till Stadion mötte jag en annan gång maratonbloggare, Svd:s Petra Månström, som också kände sig lite modstulen. Vi tog några varv inne på löpbanan och delade våra sorger med varandra. Men efter cirka 800 meter fällde jag en kommentar som fortfarande gör mig chockad. I en diskussion kring framtida mål säger jag:
»Ja, och när jag ska springa maraton nästa år så...«
Jag tror att maratonlöpare har sämre minne än andra helt enkelt. Man glömmer all smärta, all leda, all det monotona som är förknippat med löpningen och kommer bara ihåg målgången. Och tur är väl det.
Vem skulle annars vilja springa 42195 meter i sträck?
Byt däck och åk till löpspåret
1 månad sedan
Det vore intressant att få svar på frågan i rubriken. Varför gör/gjorde du det? Att träna hela dagarna för att springa 42195 meter på mindre än fyra timmar låter vansinnigt för en lekman som jag själv, speciellt eftersom du måste motstå att dricka vin och gå i högklackat - sådant som jag tycker låter roligare.
SvaraRadera