Dag 72 - Nu är jag löpcoach också

I dag är det 72 dagar kvar till höstens stora mål – Hässelbyloppet.
Och igår fick jag en riktigt skön upplevelse. Jag kunde springa 30 min (cirka 5 km) utan någon som helst smärta i mitt högerknä. Alltså det knä som jag haft så ont i efter maraton.

Efter de fem kilometerna höjde jag armarna mot skyn i en liten segergest. Det är så himla härligt att vara smärtfri! Och så fantastiskt att kunna springa! Jag bryr mig inte om att försöka bli snabbare eller slå några andra rekord just nu. Det handlar bara om att ta sig fram springandes.

I stället får jag glädja mig åt att andra gör nya personbästa. Min käresta ska springa Stockholm halvmarathon för första gången den 11 september och ligger nu i hårdträning.
Trots att jag har en väldigt kort meritlista har jag fått äran att bli hans löpcoach.
Jag har lagt upp ett provisoriskt program med långpass blandat med backpass, intervaller och distanspass.
I dag stod det långpass på schemat, 17 km. Det längsta han någonsin har sprungit!
Glädjen var stor när jag såg att han hade genomfört det med glans och hållit ett exemplariskt tempo på 6 min/km. Jag är så stolt!

Tyvärr tror jag inte att omgivningen är lika glad som jag. Nu har jag dragit ner ytterligare en person i löpträsket. Nu kommer jag aldrig prata om något annat än löpning...

Dag 73 - Springa för att förändra världen

För några veckor sedan läste jag en artikel i DN om Husby Marathon Programme, ett ideellt ungdomsprojekt där långdistanslöpning används som ett verktyg för social utveckling. En helt briljant idé.

Jag tror på rörelse och löpning som hävstång, med hjälp av fysisk aktivitet kan man nå andra viktiga livsmål. Dagens Nyheter berättade om en av deltagarna, Benka, som ska springa Stockholm halvmarathon i september.

Benka har haft en tuff livsresa men med hjälp av marathonträningen har han lyckats ta sig framåt och uppåt i livet. Han har både skaffat egen bostad och blivit självförsörjande, två mål som var viktiga för honom.

Löpning är betydelsefullt på individnivå, men också på samhällsnivå. Om du vill hjälpa till att få slut på hunger och fattigdom i världen kan du springa loppet "Running for change" som arrangeras i Stockholm den 21 augusti. Deltagaravgiften på 250 kronor går direkt till Hungerprojektet.

74 dagar kvar till Hässelbyloppet!

Jag gillar nedräkningar. Jag gillar listor. Jag gillar mål. Därför börjar jag nu räkna ner dagarna till Hässelbyloppet, så att jag får ett tydligt fokus.

Just nu har jag grav löpabstinens. Det känns nästan lite sorgligt att inte få springa så mycket som jag vill. Det är något som fattas mig.

Jag vet inte riktigt hur det här gick till? Tydligen räcker det med ett halvårs intensiv löpträning för att bygga upp ett beroende.

Löpningen ger trygghet, en konsekvens i min vardag som är skön att luta sig mot när mycket annat är stressigt och svårt. Det ger ett rus som sprider sig ut i blodet och fyller mig med lust och lugn. Löpning ger en känsla av att jag klarar allt, särskilt när jag sätter nya hårda mål och övervinner dem. Löpning har gett mig nya bekanta, helt fantastiska människor som har mer energi, jävlar anamma och målmedvetenhet än jag någonsin stött på. (Ibland är de lite väl glada, nästan så man blir provocerad)

Å, kära löpning. Jag saknar dig så. Men som sagt, det är bara 74 dagar tills vi får ses på riktigt igen!

Mot nya lopp

Före Stockholm marathon var jag måttligt intresserad av lopp. (Jag var måttligt intresserad av att löpa också, men det brukar ju hänga ihop).

Nu är lopp det enda jag kan tänka på.
Var kan jag tävla i augusti, september, oktober?

Nja, i augusti blir det nog ingen tävling. Jag har sprungit alldeles för lite de senaste månaderna för att kunna ställa upp i något lopp.  Om jag fick min vilja fram (och knät höll tyst) skulle jag däremot hemskt gärna springa I Form-loppet den 11 augusti.

Men den 11 september finns det en liten, liten chans att jag kan springa Stockholm halvmarathon. Jag är anmäld, men tveksam till om mitt knä kommer att hålla för det.

Det realistiska loppet är alltså inte förrän i oktober. Å andra sidan ser jag mest fram emot den tävlingen under hela hösten, Hässelbyloppet! Löparnas lopp på 10 km. Många gör personbästa där, det kommer att vara en lagom temperatur, det går mestadels på asfalt och flera av mina löparvänner kommer förmodligen att ställa upp.

Fram till oktober handlar mitt löpliv om att
1. lyssna på min kropp
2. springa allt längre rundor och
3. lära mig mer om löpning.

Vad ska jag annars göra med all den tid som blir över när jag inte får springa långpass?

Jag är tillbaka! (Nästan)

I fyra veckor har jag varit på semester. Och latat mig. Solat, druckit vin, ätit god mat, varit på festival, pussat liten systerdotter, badat på en grekisk ö och knappt sprungit ett enda steg. Allt enligt planen. Sedan jag drabbades av löparknä i mitten av juni har det nämligen varit löpförbud.

Nu har jag kommit tillbaka till jobbet och även (i blygsam skala) till löpningen.  Jag har fått klartecken av min sjukgymnast att springa igen (»Korta rundor, Maria!«) och har kört tre minimala pass. Ett på 2 km, ett på 3 km och ett på 4 km.

Jag har dragit lite lärdomar av de här små äventyren:
1. Jag får inte springa intervaller på ett tag
2. Jag ska inte springa i backar
3. Jag får inte göra för yviga löpskolningsövningar (exempelvis mångsteg)
4. Jag måste springa sakta
5. Jag måste känna efter, känna efter, känna efter

Alla dessa fem punkter går tvärtemot min tidigare maratonsatsning. Dessutom rimmar de mycket illa med min personlighet. Jag gillar att:

1. Springa snabbt
2. Ta ut mig ordentligt
3. Hoppa och studsa
4. Övervinna kroppen och tvinga den till mer

Men, men. Det är bara till att gilla läget. Jag vill springa resten av livet och då är det bara att göra som mitt knä vill.

Därför blir det korta och långsamma pass i några veckor framöver. Men trots allt har jag ändå funderat på några lopp i höst... Ni får se vilka i morgon!

Bloggsemester - åter den 26 juli!

Som ni kanske märkt har det varit sparsamt med bloggandet de senaste veckorna. Dels beror det på att jag har semester, men också på att jag vilat från löpningen på grund av att jag drabbats av löparknä. Välkomna till baka den 26 juli, då börjar jag blogga om min löpning igen. Målet är Stockholm halvmarathon den 11 september!