Dag 66 - Betala för att få springa i lera?

Ibland undrar jag lite vad jag och andra löpintresserade egentligen håller på med. Vi lägger hundratals kronor på att plåga oss själva. Det handlar om anmälningsavgifter till lopp, utrustning, träningsresor och gymkort.

Jag har inte haft svårt att motivera alla utlägg jag har haft i samband med träningen för Stockholm marathon. Men nu känner jag att gränsen snart är nådd. I förra veckan började flera av mina bloggkompisar skriva om den (relativt) nya träningsformen Nordic Military training. Både Miranda, MarathonMia och Moa Herngren sysslar med detta. Det verkar väldigt häftigt. Man sliter och kämpar ute i skogen, bär på varandra, kör 200 armhävningar i rad och kånkar på trästockar. Till exempel.

Men så kommer den avskräckande biten. Man förväntas betala 750 kronor i månaden för den här träningen! Hmm.. Jag tror inte att jag har kommit dit att jag vill lägga ut flera hundralappar för att bli täckt i lera. Det kan jag ju göra alldeles gratis... Till exempel i kväll när jag ska ut och springa en mil i ett slaskigt snöblandat terrängspår!

Var går gränsen för vad du vill betala för i träningsväg?

Dag 67 - Just det, därför springer jag!

 Jag har haft fyra fantastiska dagar i Istanbul. Har kämpat lite mot en förkylning, men annars har det varit bra för kroppen att vila.

Samtidigt har jag känt att något har fattats mig. Jag har känt mig en gnutta illa till mods. Lite låg.Och jag har inte förstått varför. I Istanbul fanns ju allt jag behövde! God mat, bästa sällskapet, solsken.

I dag när jag var ute och sprang fick jag svaret på vilken pusselbit som fattades. Löpningen. Den glädje och harmoni som jag känner efter ett träningspass är den sista procenten som behövs för att jag ska känna mig helt tillfreds. Det är en underbar känsla!

I dag blev det backlöpning. Först 3 km uppvärmning, sedan löpskolning (olika varianter av höga knäuppdragningar, mångsteg och tåkick) och sedan 8 ggr backe. Avrundade med cirka 1,5 km nedvarvning och några styrkeövningar. Det allra största glädjeämnet i dag var att springa i en backe utan is, helt fantastiskt!

Och sen allt det andra såklart. Fågelkvittret, solen i ögonen, avsaknaden av underställ... Nu vet jag varför jag springer.

När känner du den största träningskicken? Vad krävs för att du ska bli träningseuforisk?

Dag 69 - Även i mina drömmar

Är som sagt just nu i Istanbul. Har haft tre dagar av fantastiska middagar, utsikt över den vackra staden och underbart sällskap.

Men kroppen börjar längta efter löpning. I natt drömde  jag att jag sprang... Och det var den bästa drömmen jag har haft på länge..
Det måste vara att tecken på att intresset för löpning har bitit sig fast ordentligt!

Dag 70 - Kroppen vilar i Istanbul

Jag har varit mallig hela vintern. Flera månader utan en förkylning! Självklart måste det bero på löpningen, eller hur?

Nu straffas jag för min hybris. Det har kliat i halsen i flera dagar, men ändå verkar den riktiga förkylningen inte bryta ut. Som tur är har jag en riktig ursäkt för att inte kunna löpträna. Just nu är jag i Istanbul och njuter av fantastisk meze, sovmorgnar och härligt sällskap. Jag tror att det är den bästa uppladdningen för nästa veckas fyra hårda pass!

Dag 71 - Vd:n som körde nyktert

Nye vd:n för Ericsson, Hans Vestberg eller »Weppis«, är också en kille som gillar att löpa.
Han tycker tydligen också om att vinna...
Så här berättar en före detta arbetsgivare om Hans Vestberg.
»Weppis är en fantastisk kille. Man kunde redan då se att han kunde gå hur långt som helst. Han är en enorm tävlingsmänniska«, säger Bengt-Arne Pettersson till Affärsvärlden.

I ungdomsåren jobbade Hans Vestberg i restaurangbranschen, men drack sällan efter jobbet.
Han skulle ju träna handboll dagen efter...


I artikeln i Affärsvärlden får man bilden av en person som alltid har tränat hårt.
Han har både sprungit maraton och halvmaraton, bland annat i Afrika!

Kanske bidrog det till att just han utsågs till Carl-Henric Svanbergs efterträdare?

Dag 72 – Chefen som älskar löpning och sin familj

Löpning är alltså ett populärt intresse bland chefer. De närmsta dagarna tänkte jag lista en rad chefer som gillar att koppla av med att jogga.

Först ut är Saabs vd Jan-Åke Jonsson som nämner löpning som ett av sina största intressen i en intervju i Svenska Dagbladet.

Han verkar vara en hyvens kille på det hela taget. På frågan om vilken relation han har till sin familj svarar han: »Familjen är viktigare än jag själv. Om jag inte är i Stockholm så ringer jag min fru varje dag.«

Jan-Åke Jonsson erkänner i en annan intervju att löpningen har fått stryka en aning på foten under den tuffa Saab-vintern.

»Jag klämde en timma i lördags, men det blir sporadiskt. Det är tusan, man tycker att det borde gå att få in en timmas löpning varannan dag. Men många gånger sticker jag inte ut förrän klockan elva på kvällen och det är förstås inte idealiskt.« säger han till TTela

Dag 73 - Jag är tydligen galen

Varje gång jag träffar någon kompis eller bekant nuförtiden kommer det upp frågor om min maratonsatsning. Jag har förstått att den väcker både känslor och funderingar.

Jag får ofta kommentaren »Du är galen«. Framför allt när jag berättar att jag springer fyra gånger i veckan (oftast) och kör långpass på 2,5 mil på lördagmorgnarna. Jag vet inte säkert vad det är som gör mig galen dock. Jag har nära vänner som går upp klockan fyra på morgnarna för att tävla med sina hästar, jag har andra vänner som åker på tre Depeche Mode-konserter på tre dagar, och ytterligare andra som arbetar nätterna igenom för att skapa det perfekta inbjudningskortet. Ändå uppfattar de mig som »galen«.

Varför tycker man att det är en galen idé att springa långt?

Dag 74 - Maratonlöpning=livskris?

Jag läste igår på Aftonbladet.se att maratonlöpning har blivit ett sätt för många (män) att hantera sin fyrtioårskris. I stället för att köpa en Porsche eller byta ut hustrun mot en yngre flickvän anmäler man sig till ett långlopp. En som har hakat på trenden är komikern Eddie Izzard som sprang 43 (!) maratonsträckor på 51 dagar förra året.

Så vad kan vi lära oss av detta? Innebär den här trenden att jag också springer på grund av att jag har en livskris? Nja, jag kan erkänna att jag har lite åldersnoja och att jag gärna vill behålla samma klädstorlek som jag haft sedan jag var 20, men framför allt valde jag maraton eftersom jag ville sätta upp ett riktigt utmanande mål.

Trenden tycker jag i sig är ganska fin. Det finns något sunt i att moderna män väljer att förbättra sin hälsa i stället för att köpa en bränsleslukande bil. Frågan är varför?

Vad är det som gör att män tycker att det är coolare att klara ett maraton än att köpa en sportbil? Är det på grund av att utseendekraven på män har ökat? Vad tror du?

Dag 75 - Nytt distansrekord!

I lördags körde jag långpass med min nya bloggjoggarkompis Miranda Kvist.

Jag försöker öka distansen lite varje vecka så att jag inte ska få några skador.

Det ger också den härliga konsekvensen att jag kan fira nya rekord nästan varje vecka :)
Denna lördag blev det nytt distansrekord, nu är jag uppe i 25 km!

Försöker att inte tänka på att det ändå är 17 km kvar till maratongränsen... Men det är väl en bagatellartad sträcka, eller hur?

Dag 77 - Har värvat en löpare till!

I dag känner jag mig lite som en nöjd missionär. Jag har fått över ytterligare en person till den rätta tron. Vi har fått en ny kollega på Chef som berättade lite försiktigt för mig att hon tänkt springa Tjejmilen i höst.

Halleluja tänkte jag! Sedan började mässa om hur fantastiskt det är att börja springa och vilken smart träningsform det är om man har familj. Man behöver inte passa några tider, man kan lägga upp en individuell träningsplan, man kan sätta upp egna mål och så vidare. Ja, ni hör.. Jag är frälst.

Vår nya kollega fick också mitt bästa tips - att följa ett träningsprogram. På marathon.se finns träningsprogram för om du vill springa ett lopp på 5 km, 1 mil, halvmaraton och maraton. Alla nivåer alltså och helt gratis! Det tycker jag är superbt.

Har jag lyckats frälsa dig också?

Dag 78 - Nu har jag tränat hos Daniel Westling

I dag har jag tränat hos den blivande kronprinsen. Eller, ja.. på hans gym Balance training åtminstone. Min sjukgymnast har sin klinik i samma lokaler, och därför fick jag också chansen att värma upp i det lyxiga gymmet.

Jag älskar mitt Friskis&Svettis, men måste erkänna att Balance var ett strå vassare i många avseenden.

Med cirka 20 löpband fanns det ingen större risk att det skulle bli någon kö...
Det fanns också flera andra alternativ för uppvärmning; cyklar, cross-trainers och avancerade trappmaskiner var bara några av alternativen.

Jag hann inte utforska hela gymet, eftersom jag framför allt var där för att träna upp mina höfter. De har börjat värka en aning efter all löpning. Sjukgymnasten visade en mängd olika övningar som kommer att stärka upp höftpartiet. Det handlar framför allt om ett flertal varianter på utfall och benböj.

Han visade också en stretchmetod där jag låg på rygg på golvet och han satt på mitt böjda knä och tryckte ner det mot backen. En teknik som kommer att bli svår att upprepa på Friskis känner jag. »Ursäkta, vill du sätta dig på mitt knä?«

I kväll blir det ett snabbdistanspass till på löpbandet. 10 ggr 300-metersintervaller. Spännande!
Och i morgon väntar ett härligt långpass med en massa bloggjoggare.

Har ni någon rolig träning planerad i helgen?

Dag 79 - Med lite hjälp av vännerna

Jag har alltid trott att löpning är en ensamsport. Så fel jag hade. Löpning har blivit en folksport, som man gärna utövar tillsammans.

Ett tydligt tecken på det är fenomenet Bloggjoggare som Svenska Dagbladets maratonbloggare Petra Månström skrev om tidigare i vår. Killar och tjejer som bloggar om sin löpning träffas också i verkligheten, springer och snackar löpning (och även om annat, vi håller ju på i flera timmar...)

På lördag ska jag återigen träffa några bloggjoggare och köra ett långpass här i Stockholm. Det är min nya kompis bloggaren Miranda Kvist som har tagit initiativet till vårens första inofficiella långlopp.

Ska bli så härligt! Mina nya bloggjoggarkompisar motiverar mig hela tiden i vardagen, både på nätet och i verkligheten. Det tackar jag dem för!


Hur gör ni för att bli motiverade? Har ni en träningskompis eller är det något annat som får er att komma ut och träna?

Dag 80 – Tajtaste plagget i världen

I går fick jag en jättefin present levererad till jobbet. Eftersom mina allra närmaste vet att löpning är mitt största intresse just nu, är det löpningsrelaterade prylar jag får.

De här tajtsen ska minska musklernas vibrationer när man springer och förebygga skador.

Allt detta låter ju oerhört bra, men frågan är om jag vågar ge mig ut och springa i dem?

De är så tajta att det nästan är oanständigt...

I dag blir det däremot vila!

Jag ska arbeta för fullt med Chefs största evenemang – Kompetensgalan. Följ den här och se vem som blir Årets Chef ikväll!

Dag 81 - Varför bränner killar all energi i början?

I morse blev det ett lite snabbare pass på löpbandet. Jag vet inte hur det har gått till, men jag har blivit mycket piggare i benen på morgnarna de senaste månaderna. Förut fanns det inte på kartan att jag skulle springa före frukost. Jag orkade som högst släpa mig runt på en promenad.
När jag en gång dristade mig till att gå på ett step up-pass på morgonkvisten trillade jag av brädan...

I dag brände jag 10 km före frukost (tja, jag hade ju i och för sig ätit en banan) och det gick riktigt bra! Uppvärmning i 3 km, sedan ökade jag successivt tempot.

Kilometer 4:   5,25 min/km
Kilometer 5:   5,20 min/km
Kilometer 6:   5,15 min/km
Kilometer 7:   5,00 min/km
Kilometer 8:   4,47 min/km

De sista två kilometrarna tog jag det lugnare igen.

När jag sprang kilometer 7 och 8 tyckte jag att det gick ganska fort. Med mina mått mätt i alla fall...
Men när jag tittar på löpbandet bredvid så knatar killen bredvid på i samma raska tempo. Lite retligt tycker jag som alltid vill vara snabbast. Så jag skruvar upp hastigheten på mitt band.

Men någon minut senare märker jag att han har gett upp. Då går han!
Han kan maximalt ha sprungit i 5 min/km-tempo i cirka 2 minuter.

Jag har märkt den här tendensen hos killar/män förut. De bränner av all energi i början. När jag sprang Midnattsloppet för några år sedan sprang jag om hundratals män på slutet, alla hade öppnat snabbt och sedan kroknat. Likadant på det kortare Medieruset (3,6 km) där jag båda åren har passerat flera killar på de sista 300 metrarna.

Varför går killar ut så hårt i  början? Är det för att bevisa något?

Dag 82 - Vilka planer har ni?

Morgonens löppass var helt fantastiskt. Mina ben var piggare än på mycket länge. Jag förstår verkligen nu hur viktigt det är att vila! Och att jag inte tar skada av att ha helt löpfria dagar ibland.

Det blev 6 km i ganska lugnt tempo på löpbandet. Sedan styrkeövningar från Anders Szalkais träningsprogram. Utfall, armhävningar, tåhävningar med mera. Det lustigaste är nästan armpendlingen. Man ska stå stilla och "springa" med armarna. Jag var tvungen att hitta en undanskymd folktom vrå på gymmet för att göra den övningen... Kan någon förklara varför den är så viktig?

Restan av den här veckan blir det tre roliga pass, två med mycket fart! Det ska bli särskilt kul, för jag har börjat gilla att springa fort, att testa min förmåga.

Och på lördag är det dags för ett långpass igen, två veckor sedan sist! Den här veckan ska jag på ett kul evenemang, ett pass som springs tillsammans med bloggaren Miranda Kvist och en rad andra bloggjoggare. Vi ska springa längs andra varvet av Stockholm marathon, ska bli spännande att redan nu få känna på banan.

Vad har ni för träningsplaner för veckan? Eller kör ni spontant, och tränar lite som det faller sig?

Dag 83 - Vila för att kunna längta

Denna vecka har det bara blivit två löppass, missade mitt långpass i torsdags eftersom jag började bli sjuk. Då var jag otroligt frusterad och irriterad över det. Inget får ju störa min uppladdning!

Nu, efter fyra dagars vila kan jag le lite åt mitt arga utbrott. För det har varit helt rätt upplägg för mig. Efter en helg i Göteborg med goda vänner, museum, biobesök och musik som fick mig att vilja springa New York marathon så vill jag inget annat än att ge mig ut och löpa. Och den känslan är den allra bästa i världen! I morgon bitti är det jag och löpbandet som har en dejt klockan halvsju.

Hur gör du för att hitta motivationen igen?

Dag 84 - Chefer som springer: Douglas Roos

Jag har blivit en nörd. Hur märks det? Jo, jag kan koppla nästan allt i livet till löpning.

Just i dag har jag fastnat för att det är så många chefer som springer. Det verkar vara chefens favoritsport! Eller? Vad tror ni?

Min plan är att lista en rad chefer framöver som springer. Först ut är Douglas Roos, som jag läste om i DI Weekend i går. På frågan "Om du tvingas välja ett nytt yrke, vad skulle det vara?" svarar han: "Kenyansk maratonlöpare".

Douglas Roos är till vardags arbetande styrelseordförande för sajten Nyheter24, affärsdrake i SVT:s Draknästet och trebarnsfar. Han har tidigare jobbat som vd på Starcom och Ladbrokes Norden.

Dessutom har han sprungit Stockholm marathon på 3:01. Han har också genomfört en IronMan (3,8 kilometer simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning)  på tiden 11 timmar och 51 minuter. Puh, vilken meritlista!

Douglas Roos, foto: Carl-Johan Söder/SVT

Jag skulle gärna ta en löprunda med Douglas och prata om hur han får ihop det. Problemet är bara att han skulle springa ifrån mig redan på första kilometern...

Min reflektion i dag är: varför gillar så många chefer att plåga sig i supertuffa sporter?

Dag 85 - Dags för nästa utmaning

Jag har en märklig läggning. Redan innan jag klarat av en uppgift, börjar jag fundera på nästa. Jag tror att det kallas rastlös. Om man vill vara snäll kan man kanske kalla det ambitiös?

I tanken har jag redan fixat Stockholm marathon och börjar därför tänka: vad ska jag göra sen? Vad ska nästa stora utmaning bli?

I veckan kom svaret: Multisporttävlingen AIM Challenge! Läs mer om den här. Det är en tävling där man bland annat cyklar, springer, paddlar och klättrar för att nå olika poster i skog och mark. En slags multi-orientering.

Självklart kom förslaget från vår sporttokiga webbchef Peter Hampus.
Ser fram emot att slå honom i Lindvallen i augusti!

Har ni också energiska människor på jobbet som hetsar er att vara med i olika idrottstävlingar? Hur hanterar ni dem? Ställer ni upp eller säger ni ifrån?

Dag 86 - Skulle (nästan) hellre springa naken

De flesta kallar löpning för en "naken" sport. Det krävs inte mycket utrustning. Bara ett par skor och sen kan man ge sig ut och köra.

Nja, efter några månaders löpning vill jag slå hål på den myten.

Ikväll ska jag ut och springa ett långdistanspass, cirka 22-25 km. Jag vet hur det brukar vara. Jag känner mig som en julgran. De här prylarna behöver jag för att ta mig runt. Vi tar det från topp till tå.

1. Löparmössa, märke:Soc
2. Sportbehå, Champion
3. 2 lager underställströjor, Soc
4. Ipod
5. Ipodhållare, Incase
6. Löparjacka, Soc
7. Vätskebälte, Soc
8. Pulsklocka, Polar samt "bröstbältet" till pulsklockan som sitter innanför kläderna på överkroppen.
9. Löparvantar, Soc
10. Underställsbyxor i cashmere, vet ej märket
11. Löpartajts, Brooks
12. Löparstrumpor, Nike
13. Skor, Nike +

Puh.. Det tar nästan längre tid att klä på sig allt det här än det tar att springa en km.
Och jag som valde löpning för att det inte är en materialsport...

Dag 87 - En av mina nya löparhjältar

Kan man hinna med att både jobba som chef och träna för ett maraton? Det är ju helt begripligt att jag hinner. Jag har varken familj, hund eller ett arbete som kräver jättemycket övertid.

Men som chef? Med allt ansvar och energi som det innebär? Jo, visst klarar man det.

Det är min nya löparhjälte, Marathon Mia (Maria Thomsen) ett tydligt bevis på. Hon arbetar som marknadschef på Red Hat och tränar dessutom järnet. Hon springer faktiskt inte den mesiga maratonsträckan, hon är ultralöpare!

Bild lånad från Marathon-Mia

Innan jag började träna för maraton hade jag ingen aning om att det fanns så galna löparmänniskor. Ultralöpare deltar i lopp där de springer fantastiskt långt. Vissa lopp är exempelvis 24 mil! Och det finns säkert ännu längre än så...

Jag vet ännu inte riktigt hur Mia får ihop det. Men jag gissar på att det handlar om grym fokusering, planering och prioritering. Eller vad tror du?

Är du chef och har familj? Skulle du hinna med att träna för ett maraton?

Dag 88 - Värsta passet: backlöpning

Innan jag började träna för maraton hade jag ångest inför långpassen. Hur hittar man motivationen till att springa 20 eller 30 km i sträck? Och hur står man ut med det monotona i att bara låta benen gå?

Det verkade nästan korkat att ägna tre timmar av en dag åt att springa. När man kan göra så många andra roliga saker.

Men nu när jag har sprungit ett tag märker jag att det inte är långpassen som är värst. De är till och med riktigt sköna. Man kommer in i en rytm, en känsla och ett flöde som är rogivande. Man uppnår den där meditativa känslan som många löpare talar lyriskt om.

Nä, det är en annan typ av pass som är mycket mer plågsamt. Backlöpningspasset. Hur jag än gör har jag svårt att finna någon njutning i det. Det är bara plåga att trycka sig upp för samma backe tio gånger.

Men här finns i alla fall en förklaring till varför jag måste fortsätta.

I morgon bitti är det dags för backpass igen. På Kungsholmen har jag hittat en grym backe som leder upp till Kronobergsparken. Där ska jag plåga mig i morgon före jobbet. Sänd mig en vänlig tanke med mycket energi i....

Så här ser upplägget ut:
Värm upp med lugn löpning i 3km.
Stanna sedan vid en "lagom brant" backe som du vet tar minst 40 sekunder att springa uppför och högst 70 sekunder.
Spring "lagom hårt" uppför; backen ska ta mellan 40-70 sekunder uppför. Stanna på toppen (eller där du vänder) och vila några sekunder och sen sakta mjuk jogg nerför där du åter vilar några sekunder (inte för länge) innan du startar igen. Kör så att totaltiden för "backpasset" blir 15 minuter, inkl "vilosekunderna" och joggen ner.
Varva ner med lätt jogg, och stretcha ut löpmusklerna!

Dag 89 Nya träningsformen - tvättstyrka

Den här veckan kommer det bli svårt att hinna med många träningspass. I helgen reser jag till Göteborg och det kommer inte finnas någon möjlighet att springa då.

Då får man klämma in träningen måndag till fredag i stället. Enligt Anders Szalkais träningsprogram, som jag följer, ska jag lyckligtvis bara springa tre pass denna vecka. Eftersom jag har följt programmet lite väl slaviskt, kastar jag nu in en illusion av frihet genom att till exempel lägga söndagens långpass på onsdagen. (Jag vet, jag är helt galen!)

Jag kommer dessutom att få svårt att hinna med styrketräning på gymmet denna vecka. Vad gör man då, jo man gymmar hemma. Eller inte ens hemma, man gör push-ups i tvättstugan. Frågor på det?

Ja, jag vet, det låter skumt. Anledningen: efter distanslöpningen på 8 km i dag skulle jag göra mitt styrkeprogram. Jag sprang samtidigt som jag tvättade. När jag kommer tillbaka är det centrifugering. Eftersom jag inte vill "kasta bort" någon tid med att sitta och vänta så gör jag utfallssteg på golvet, tåhävningar på avsatsen där tvättmaskinen står och ryggresningar på bänken där man ska vika tvätt. Tidsbrist föder kreativitet...

Min nya träningskompis

Tycker dock att det var ganska skönt att ingen av mina grannar kom in när jag låg på mage och svettades på tvättbänken....

Hur klämmer du in din träning när vardagen är stressig? Har du några smarta tidsbesparande tips?

Dag 90 - Vad jag gör för att fortsätta älska min löpning

Det har blivit många pass de senaste dagarna. Nästan så att jag börjat fundera över vilka andra intressen jag har... I torsdags, morgonpass på 10 km. I fredags ett lunchpass med intervaller på totalt 12 km. I går ett backlöpningspass i Skåne på 8 km.

För att känna lust till löpning måste jag också göra andra saker.
Därför blev det en härlig helg med familj och vänner i Skåne.

Jag gick bland annat till den här underbara restaurangen med min väninna Lina och käkade magiska tapas med pilgrimsmusslor, bisque, sjögräs, rödbetor, toast skagen med mera. Till dessert: lakrits-creme brulée och torrone molle (italienskt nougat). Efter det var vi i sjunde mathimlen och fortsatte till baren Tempo, där jag blev lite starstruck av att se Magnus Tingsek.

Kvällen avslutades på Babel, där de spelade obegriplig musik, till bildspel av bland annat Rod Stewart och Ace of Base. Jag satt och gapade storögt, och började sedan titta på klockan.. Jag är ju ändå Miss Ten O´Clock Woman. Igår orkade jag hålla mig vaken till halv fyra! Denna vecka har jag inte slagit distansrekord, men väl "stanna uppe sent"-rekord.

 Vad gör ni för att hålla balansen mellan träning och andra intressen? Eller räcker träning gott och väl som hobby?

Dag 91 - Jag delar sömnvanor med Volvochefen

Träningen gör mig piggare på dagarna, helt klart. Men den får också andra följder, som kanske är lite tråkigare för omgivningen. Jag orkar helt enkelt inte hålla mig vaken på kvällarna.

Nu behöver jag inte längre känna mig så ledsen över det. Detta är ett "problem" som jag delar med en av Sveriges mest kända chefer, Leif Johansson på Volvo. Han säger i en artikel i Ny Teknik: "Jag kallas för Mr Ten O'Clock Man. Klockan 22 bryter jag alla möten, jag måste hem och sova 6-7 timmar för att orka. Det gäller ju att bli inspirerad och tycka att det är skoj också, det gör man inte om man är på gränsen till vad man tål."

Tack, Leif! Nu känner jag mig inte som ett ufo längre. Från och med nu ska jag kalla mig "Miss Ten O'Clock Woman".

Jag har också märkt att vilken tid man går och lägger sig sänder ut olika signaler.
Efter tolv på vardagarna = coolt.
Före tolv på vardagarna = ocoolt.

Vet inte riktigt vad det beror på.

Är man en tuffare, segare människa om man klarar sig på få timmars sömn? Och präktigare och lite mesigare om man måste sova mycket?

Dag 92 - Provocerande att inte äta kakor?

På alla arbetsplatser jag varit på har jag fått höra små kommentarer om mina matvanor. Jag äter väldigt sällan de kakor eller bullar som bjuds till fikat, utan käkar mina egna grejer, som yoghurt med müsli, knäckebrödsmackor, frukt eller någon annan mat som gör mig mätt länge och ger energi till träningen. (Fler exempel på bra mellanmål kan ni få på Miss Agdas träningsblogg, förresten.)

Jag försöker inte göra något statement med mina knasiga mellanmålsvanor. Jag försöker inte heller framstå som "bättre" än de som njuter av en bulle eller godis. Jag försöker inte gå ner i vikt. Jag vill helt enkelt orka med min träning.

Ändå får jag just den typen av små anmärkningar "Bantar du?", "Vad du är tråååååkig, du kan väl äta lite kakor bara i dag?", "Du är så himla duktig" (Ja, det är snällt sagt, men jag har inte som mål att vara duktig).

Det som jag har fått mest frågor kring är min vana att äta kesella till mellanmål. Kesella brukar jag käka med lite torkad frukt, banan eller nötter. Det är inte sååå gott att jag bara äter det rakt upp och ner, även om det också har hänt..

Men! Kesella är billigt. Det innehåller mycket protein, vilket jag behöver för att bli mätt. Det finns i nästan alla mataffärer. Jag får aldrig någon lust att äta hur mycket kesella som helst, vilket är lätt hänt med till exempel nötter. Och kesella är en "ren" produkt, utan tillsatser, konstiga e-ämnen och smaksättare.

Mer kesella till folket säger jag!

Min egentliga fråga till er är: varför är det så provocerande att inte äta kakor på jobbet? Förstör jag stämningen? 

Dag 93 - Snart blir jag headhuntad

Enligt en dansk artikel finns det ett nytt sätt att väcka headhunterns intresse. Nej, det är inte ideellt arbete, rätt kontakter, eller en ledarskapskurs.

Nu är det maratonlöpare som imponerar på rekryterarna.

Skönt! Om jag någon gång skulle vilja byta jobb är allt redan klart. Eller, ja, jag ska ju springa det där maratonloppet också ja...

Dagens träning gick finfint! Morgonlöpning är helt klart min grej.

Det blev 1 mil på 56 min. Sweet!

Och det var den här låten som fick mig att springa i 15 km/h på slutet:

Dag 93 - Born to run

Snart på väg till gymmet för 10 km löpning på bandet. Känner mig lätt i kroppen. Den vill springa!

En som vet hur det känns är den här damen. Hon har just lärt sig att gå, men vill mycket hellre springa. Jag förstår henne. Självklart ska man ta sig fram på det allra snabbaste sättet!

I helgen får jag äntligen träffa min kära systerdotter igen, jag tror att hon blir min löparkompis i framtiden. Dessutom har hon helt rätt inställning till matlagning...

Dag 94 - När lusten tar slut

I tonåren kunde jag vara ganska hård mot min kropp. Jag åt inte när jag var hungrig. Jag vilade inte när energin tröt. Jag tränade väldigt ensidigt. Till exempel kunde jag köra fem step up-pass på en vecka.

Jag märker att denna alltför stränga sida kommer tillbaka när jag tränar för hårt. Det är ett tydligt varningstecken för mig. Jag vill att träning ska handla om lust - samtidigt som det är naivt att tro att varje träningspass kommer att vara lustfyllt.

I dag kände jag ett starkt motstånd inför löpningen. Dessutom hade jag tappat en lins, och skulle i så fall springa passet enögd. Ovanpå det var det återigen kö till löpbanden. Nä, då är det jag som säger tack och hej. See you next time, löpbandet.

Det är lika viktigt att kunna säga nej till ett löppass när kroppen tvivlar, som att tvinga sig ut när latheten håller på att ta överhanden. I alla fall i min bok.

Detta var dagens allvarliga meddelande. Klart slut.

Dag 94 - Bloggens hemliga gäst

Just det, vem är det som kanske springer i leopardtajts på Stockholm marathon? Denna snygging kunde tyvärr inte luncha med mig i dag, men på fredag får ni se vem det är. Spänningen är olidlig eller hur?

Dag 94 - Snart till solen

 

Bild lånad från bloggen "En lång blondin i Istanbul"

Flera löpbloggare jag känner ska åka på löpläger till Monto Gordo, Portugal i nästa vecka. Jag skulle gärna följt med, men kan inte ta ledigt... Därför dagdrömmer jag i stället om min resa till Istanbul den 25 mars. Ska bli helt fantastiskt! Om du vill veta mer om Istanbul, kolla in min kära vän Linas blogg.

Har du varit i den vackra staden? Kom gärna med tips på vad jag ska besöka, se eller äta!

Dag 95 – Längtar till i morgon

I morgon är det dags för ett nytt löppass. Då blir det backlöpning. Frågan är bara – var hittar man en riktigt bra isfri backe these days?

Men framför allt längtar jag till lunchen i morgon. Ska träffa en supercool tjej som jag lärt känna genom löpningen. Jag tror att hon är lite som jag, hon verka gilla både glamour och svettiga träningspass.

Hon funderar till exempel på att springa Stockholm marathon i sådana här. Det bara måste man gilla! Vem det är får ni se i morgon...

Bild lånad från Gina Tricot

Dag 95 - Jag äger!

Så oerhört nöjd med mig själv just nu! Kom till Friskis två minuter innan de öppnade. Och jag var inte den enda  - säkert 10 personer köade för att komma in. Vet inte om det är coolt eller skrämmande? Lite coolt tror jag.

Hade löpkläder under överdragsbyxor så att jag inte skulle behöva lägga tid på att byta om. Allt för att komma först till löpbandet. Såg en tjej bredvid mig i omklädningsrummet som såg löparaktig ut. Snabbade mig allt jag kunde för att komma före henne.

Ilade upp till de två löpbanden som man får springa på under "obegränsad tid" och yes! Ett av dem var mitt. Seger!

Sen flöt löpningen på i ganska bra fart. Det blev 8 km på 45 min, vilket är precis som det ska för ett återhämtningspass. Kunde inte låta bli att spurta lite på slutet. Man måste ju vinna...

Tävlar du också om helt onödiga saker? Och vill alltid vinna? Varför gör man så egentligen?

Dag 95 - På det igen

Allt är en tävling. I dag är det jag som ska vara först i kön till löpbandet. Därför gick jag upp klockan 05.20. Kaffe och banan. Nu på väg till Friskis Kungsholmen för att hänga på låset när de öppnar halv sex.

Uttrycket "Hänga på låset" och gå upp 05.20? Herregud, jag är officiellt nu både tant och löparnörd.

Dag 96 - Jag, robot

I några veckor nu har jag känt mig som en robot. Dagarna har följt samma schema. Äta - jobba - träna -sova. Äta - jobba- träna - sova.
På helgerna lite annorlunda. Då har momentet "jobba" tagits bort och kanske ersatts med "se på film".

Eftersom jag följer Anders Szalkais träningsprogram för Stockholm marathon känns det ibland som att det är Anders som styr mitt liv och inte jag. Anders säger "backträning", jag halkar uppför moddig backe trots att det är förenat med livsfara. Anders säger "långdistanspass söndag morgon", jag går inte ut lördagkväll utan stannar hemma. Om Anders hade sagt "nästa pass springer du naken"  är jag rädd att jag hade gjort det med.

Därför var det skönt i kväll att känna att jag faktiskt har en fri träningsvilja. Skulle ju kört 8 km på löpbandet, men fick ett utbrott när det återigen var KÖ till löpbandet på Friskis Kungsholmen. Jag klarar bara inte av att vänta på att få springa fler gånger. Det känns helt ologiskt och omänskligt och onaturligt och allt annat som börjar med o- att snällt stå i kö för att få springa.

Så jag värmde upp i tio minuter på annat sätt och gjorde sen en mängd styrkeövningar. Löppasset jag missade i dag får jag ta igen en annan dag i veckan. Kanske i morgon bitti halv sju? Undrar vad Anders säger om det...

Följer du ett strikt träningsprogram eller går du på känsla? Hur är tanken bakom ditt upplägg? Jag behöver inspiration!

Dag 96 - Måndagspepp

Drar igång dagen med att lyssna på världens bästa låt för tillfället.
Den har "Run" i titeln, men av någon anledning tror jag inte att den handlar om löpning...

Ikväll blir det 8 km på löpbandet. Det rasar ner slasksnö från himlen här i Stockholm och jag är inte sugen på ännu ett pass med blöta fötter.

Har du någon favoritlåt att springa till? Jag behöver tips!