Hjälp! Drygt två veckor kvar till maraton. Jag känner inte någon oro över att jag ska klara loppet. Nej, oron gäller en miljon andra saker: »tänk om jag blir sjuk? Killar det inte lite i halsen ändå?«, »tänk om jag får blödande skoskav?«, »tänk om jag får solsting?« . Och det jobbigaste av allt : »Tänk om jag får en pinsamt dålig tid?«
För jag har ju ändå något att bevisa. Jag har tränat systematiskt, följt mitt långpass-schema, inte varit ute och slarvat, ätit (relativt) bra och sovit ordentligt. Jag har inget att skylla på. Nu är det upp till kamp som gäller.
I kväll ska jag köra mitt sista riktigt hårda intervallpass innan maran. Det är det tuffaste hittills med fem intervaller á 1 km i 4:30-4:45 min/km-tempo. Håll tummarna för att formen är bra!
Byt däck och åk till löpspåret
1 månad sedan
Det kommer gå som en dans. Den där hypokondrin är naturlig och kommer bara öka mot slutet, själv tror jag det är kroppens naturliga sätt att optimera sina krafter. Själv mins jag mitt andra Sthlm Maraton, jag hade tränat riktigt bra men kände mig sjuk - feber - på tävlingsdagen. Men när startskottet gick var "febern" bortblåst och det blev personbästa. Lite tips nu i 11:e timmen; sov så mycket du bara kan, dra ner på träningen, ät mycket, jobba med din positiva målbild, bestäm dig för ett par positiva detaljer som du skall aktivera din hjärna med under loppet...det är ditt huvud som kommer vara din bästa eller värsta vän under loppet, inte kroppen.
SvaraRaderaKör hårt.
/Johan
Tack Johan! Jag har börjat fundera på positiva tankar, ord och meningar som jag ska ta fram när det börjar kännas tungt. Och så har jag bett några vänner att stå längs med sträckan och heja fram mig. Jag ser verkligen fram emot den 5 juni!
SvaraRaderaHade ju velat stå där och heja fram dig!!!
SvaraRadera