I några veckor nu har jag känt mig som en robot. Dagarna har följt samma schema. Äta - jobba - träna -sova. Äta - jobba- träna - sova.
På helgerna lite annorlunda. Då har momentet "jobba" tagits bort och kanske ersatts med "se på film".
Eftersom jag följer Anders Szalkais träningsprogram för Stockholm marathon känns det ibland som att det är Anders som styr mitt liv och inte jag. Anders säger "backträning", jag halkar uppför moddig backe trots att det är förenat med livsfara. Anders säger "långdistanspass söndag morgon", jag går inte ut lördagkväll utan stannar hemma. Om Anders hade sagt "nästa pass springer du naken" är jag rädd att jag hade gjort det med.
Därför var det skönt i kväll att känna att jag faktiskt har en fri träningsvilja. Skulle ju kört 8 km på löpbandet, men fick ett utbrott när det återigen var KÖ till löpbandet på Friskis Kungsholmen. Jag klarar bara inte av att vänta på att få springa fler gånger. Det känns helt ologiskt och omänskligt och onaturligt och allt annat som börjar med o- att snällt stå i kö för att få springa.
Så jag värmde upp i tio minuter på annat sätt och gjorde sen en mängd styrkeövningar. Löppasset jag missade i dag får jag ta igen en annan dag i veckan. Kanske i morgon bitti halv sju? Undrar vad Anders säger om det...
Följer du ett strikt träningsprogram eller går du på känsla? Hur är tanken bakom ditt upplägg? Jag behöver inspiration!
Byt däck och åk till löpspåret
7 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar