Just i dag har jag fastnat för att det är så många chefer som springer. Det verkar vara chefens favoritsport! Eller? Vad tror ni?
Min plan är att lista en rad chefer framöver som springer. Först ut är Douglas Roos, som jag läste om i DI Weekend i går. På frågan "Om du tvingas välja ett nytt yrke, vad skulle det vara?" svarar han: "Kenyansk maratonlöpare".
Douglas Roos är till vardags arbetande styrelseordförande för sajten Nyheter24, affärsdrake i SVT:s Draknästet och trebarnsfar. Han har tidigare jobbat som vd på Starcom och Ladbrokes Norden.
Dessutom har han sprungit Stockholm marathon på 3:01. Han har också genomfört en IronMan (3,8 kilometer simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning) på tiden 11 timmar och 51 minuter. Puh, vilken meritlista!
Douglas Roos, foto: Carl-Johan Söder/SVT
Jag skulle gärna ta en löprunda med Douglas och prata om hur han får ihop det. Problemet är bara att han skulle springa ifrån mig redan på första kilometern...
Min reflektion i dag är: varför gillar så många chefer att plåga sig i supertuffa sporter?
Kan det hänga ihop med att ha kontroll och att köra sitt eget race? Att det är samma egenskaper hos personen som gör att hon/han blir chef som gör att han/hon väljer ensamsporter? Jag tror att jag blev chef för att jag ville ha kontroll över mig och min situation, men jag vill gärna tro att jag valde löpning även av andra skäl.
SvaraRadera