Dag 94 - När lusten tar slut

I tonåren kunde jag vara ganska hård mot min kropp. Jag åt inte när jag var hungrig. Jag vilade inte när energin tröt. Jag tränade väldigt ensidigt. Till exempel kunde jag köra fem step up-pass på en vecka.

Jag märker att denna alltför stränga sida kommer tillbaka när jag tränar för hårt. Det är ett tydligt varningstecken för mig. Jag vill att träning ska handla om lust - samtidigt som det är naivt att tro att varje träningspass kommer att vara lustfyllt.

I dag kände jag ett starkt motstånd inför löpningen. Dessutom hade jag tappat en lins, och skulle i så fall springa passet enögd. Ovanpå det var det återigen kö till löpbanden. Nä, då är det jag som säger tack och hej. See you next time, löpbandet.

Det är lika viktigt att kunna säga nej till ett löppass när kroppen tvivlar, som att tvinga sig ut när latheten håller på att ta överhanden. I alla fall i min bok.

Detta var dagens allvarliga meddelande. Klart slut.