Pinsamt att få tjejdäng?

Det roliga med att ha sprungit Stockholm marathon är att man genast har ett samtalsämne när man träffar manliga chefer. Det har nämligen visat sig att många chefer är löpfantaster, skriver Expressen.

I min bekantskapskrets är det framför allt killar som blir imponerade när jag berättar att jag klarat ett maraton. Det blir också förvånade när jag avslöjar att jag sprungit på en tid under fyra timmar. Förvåningen brukar ackompanjeras av kommentaren: »Ja, det måste ju vara för att du väger så lite. Jag är ju stor och bredaxlad. Jag är helt enkelt inte byggd för att springa så fort.«
Självklart kan det vara så. Men det osar också lite katt. Det osar undanflykter. Tycker killar helt enkelt att det är pinsamt att de blir slagna av en liten tjej?

På  den amerikanska tidningen Runners worlds sajt har man till och med hittat på ett namn för begreppet. Killar som blir omsprungna av tjejer blir »chicked« och tjejer som blir omsprugna av killar blir »duded«.
Artikeln har väckt en hetsig debatt.

Jag tycker illa om att bli omsprungen, det står jag för. Men det spelar ingen roll om det är en tjej eller en kille – det är lika störigt i alla fall. Och det hände igår.
Min envisa knäskada har börjat gå över och nu vågar jag ge mig ut på lite längre löppass. I går blev det totalt 45 min. Sträckan har jag ingen aning om. Men jag försöker springa lugnt, eftersom jag inte vill bli skadad igen.
Ändå kunde jag inte låta bli att köra om en kille i 30-årsåldern som såg svettig och plågad ut. Jag tänkte att »men jag måste ju åtminstone vara snabbare än honom«. Efter cirka 800 meter kom jag på att jag fortfarande är i rehabträning och drog ner på takten. Gissa om jag blev riktigt sur när han hann ikapp mig och körde om...
Jag blev »duded« och det var inte kul. 
Min mogna del av hjärnan sa dock till mig »var glad för att du kan springa igen!«.

Vad tycker du? Är det pinsamt att som kille bli omsprungen av en tjej? Och blir ni tjejer extra stolta när ni springer om en kille?