Ett provocerande morgonpass

Jag har äntligen kunnat öka min träningsdos lite efter att mitt knä började göra ont i juni. Den här veckan har jag sprungit hela tre (!) pass, vilket är rekord för sommaren. Det har varit mycket lugna pass, eftersom jag inte vill slita upp skadan. I dag gick jag upp 0630 och sprang drygt en halvtimme före frukost.

Jag försökte hålla en jämn puls på 140 slag, och fick dessutom in 2-3 ruscher där pulsen gick upp till 160 slag. Jag gjorde det mest för att väcka mina ben och känna efter hur det känns i knät när jag springer snabbare. Än så länge går det mycket bra. Ingen smärta alls.

Det var en härlig morgon med temperatur på mellan 15-20 grader, sol och frid i löparspåret i Bromma. Jag såg inte en enda joggare, bara en envis äldre man utrustad med gångstavar. När jag kom tillbaka till Brommaplan mötte jag en rad personer som var på väg till jobbet. En kille möter min blick och ser plågad ut. »Åh, nu får jag dåligt samvete. Det var taskigt av dig.«

Japp, det är provocerande att springa. Och ännu mer provocerande är det att springa före frukost. Man väcker andras dåliga samvete och känslor av otillräcklighet. Men jag tänker inte låta det stoppa mig! Det kommer att bli fler provocerande morgonpass framöver. Det är helt enkelt för skönt för att låta bli.