Många coacher, ledarskapskonsulter och gurus brukar framhålla vikten av att titta framåt. Förmågan att alltid fokusera på framtiden är tydligen det som utmärker en stor ledare. Nu är ju jag inte chef, men jag tycker ändå att det finns en poäng i att ibland blicka bakåt - både när det kommer till träning och arbete.
Jag kan exempelvis ibland bli frustrerad över att jag inte springer snabbare och längre. Särskilt när jag läser andra bloggare, som är mycket mer uthålliga och snärtiga än vad jag är.
Det är då jag tittar bakåt och minns att jag för några månader sedan aldrig hade sprungit längre än en mil. Jag hade aldrig sprungit snabbintervaller och aldrig sprungit sex gånger upp och nerför en backe.
Denna vecka har jag totalt sprungit 51 km, det är veckorekord! Det längsta passet (dagens) var 25 km! Jag har sprungit intervaller där jag höll ett tempo på 4.19 min/ km. Jag har sprungit upp och nerför en grymt tuff backe, sex gånger i sträck.
Just därför mina vänner, tycker jag att man ska titta bakåt ibland. Man kan bli riktigt förvånad över hur långt man har kommit...
(Dagens pass var alltså 25 km, vi höll ett tempo på 6.04 min/km, jag var duktig och höll nästan hela tiden puls på 140 och det jag minns bäst var att jag såg SAS- Mats Jansson där han gick en promenad på Djurgården. Undrar om han tänkte på askmolnet?)
Byt däck och åk till löpspåret
1 månad sedan
Jag tror han tänkte på askmolnet.
SvaraRaderaJag tycker du är grymt duktig. Som du skriver har du ju avancerat avsevärt i både tid och distans. Tror de flesta (alla) vänner är lika imponerade som jag är!