Askmolnet från Island har gjort att jag inte har kommit iväg med familjen på vår resa till Sicilien. Vad göra då? Springa så klart! I dag blev det en 12 km-runda med fartökning. Första två kilometrarna gick i tempo på cirka 6 min/km sedan ökade jag farten mellan 2 km och 10 km. Sista kilometern höll jag cirka 4.55 min/km! Passet avrundades med nedvarvning i tempo på 6 min/km. Benen kändes en aning stumma, men samtidigt är jag enormt nöjd med att jag klarar att hålla hög fart i cirka 8 km i sträck.
Det är lite läskigt hur lätt man kan "fastna" i ett intresse. När jag fick reda på att vår resa blivit uppskjuten en dag (åtminstone) så kom den positiva tanken ganska snabbt: "Ja, då får jag ytterligare en dag på mig att springa!". Så hade jag INTE tänkt för några månader sedan.. Då hade jag bara blivit irriterad över att resplanen hade ändrats.
Löpningen har verkligen tillfört oerhört mycket glädje i mitt liv. Jag vet att just den meningen gör att jag låter som en nyfrälst och därför vill jag tillägga en sak. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att springa. Ibland till och med hemskt. Många gånger tråkigt. Men just därför blir glädjen så mycket större. För jag klarar av att övervinna mig själv och mitt motstånd flera gånger varje vecka. Det är en häftig känsla!
Hur känner du inför din träning? Är du alltid taggad eller måste du "tvinga" dig själv?
Byt däck och åk till löpspåret
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar