»Flytta er gubbar, här kommer Qvinnan!«

Jag har tidigare skrivit om min stora hjälte, en av farthållarna på Stockholm marathon, Robert Oldén.
Det var mycket tack vare honom som jag lyckades ta mig in under 4 timmar. Det var mina ben som sprang, men det var Roberts ord som peppade dem att hålla ett högt tempo.
Jag skickade ett tackkort till Robert för någon vecka sedan och i dag fick jag ett mejl tillbaka:

»Tack för Ditt kort, det gör en glad att få feedback. Jag gratulerar dig,  fantastiskt go i dig och det var det även när jag observerade dig på sista kilometrarna. Du var sammanbiten och utstrålade 'flytta er gubbar här kommer Qvinnan'. Du förstod att man måste kunna tåla att när låren känns slut så ska man tänka att  målet hägrar och ju fortare jag är där, desto snabbare så är det över. Jag kan säga att de två sista kilometrarna så sprang du förbi säkert 75-100 andra bara på den sträckan.«

Robert tipsar mig också att träna mot nya mål, som halvmarathon i Stockholm i september. Han råder mig att köra långpass under sommaren på 20-25 km och något lopp på 5-10 km.

Jag är hemskt sugen att följa båda hans råd. Men just nu är det löpvila som gäller. Peppar, peppar så känns knät helt okej när jag går, men jag vill först få en diagnos av doktorn på torsdag och sedan lägga upp ett nytt träningsprogram.

Men i kväll blir det en spännande träningsaktivitet med några bloggjoggare. Skriver mer om det i morgon!