När huvudet inte är med

Jag trodde länge att löpning handlar om att flytta fötterna framåt i snabb takt.
Jag har förstått att man också måste ha en vinnarskalle och vara uthållig i sin träning för att bli bra, men jag insåg inte förrän igår hur viktigt det är att tänka rätt när man springer.

I går var mitt huvud fyllt av ledsna tankar på grund av det här.
Jag tänkte på hur mycket jag kommer att sakna henne, och hur tråkigt det kommer att bli utan henne.

Och det påverkade min löpning.
Planen var att jag skulle springa 4 långa intervaller på 1 kilometer var. Det skulle gå i 4:40-tempo.
Men redan efter två intervaller fanns det ingen ork, ingen lust, inget intresse överhuvudtaget. Löpningen kändes bara meningslös.
Jag körde en halv kilometer till och drog mig sedan hemåt i maklig takt.
Jag hoppas att huvudet snart är med mig igen, för det behövs om jag ska springa riktigt snabbt.

Har du märkt att dina känslor och tankar påverkar din träning?