Jag sprider ordet

Nej, jag har inte blivit religiös.
Men jag är löpningsfrälst. Och igår var jag ute för att missionera.
För några veckor sedan anmälde jag min bror till Hässelbyloppet, hans första lopp någonsin (om han inte dolt något för mig).
Eftersom vi båda är utrustade med jobbiga vinnarskallar och jag har bestämt mig för att springa de tio kilometrarna under 50 min, måste lillebror sättas i träning. Vi ska helt enkelt slåss om vem som förtjänar titeln "Bäst av syskonen André på milen".
Min bror är grym på kortdistans och skulle nog slå mig på fingrarna där.
Men uthålligheten är mer ett mer tveksamt kapitel.
I går sprang jag till de norra delarna av Stockholms innerstad, hämtade upp bror och drog sedan en 7-8 kilometers lång repa med honom längs Gärdet och Djurgården.
På klassiskt grabbmanér drog han i väg i en väldig fart de första 20 minutrarna. Jag låg bakom och snicksnackade.
De sista 2 kilometrarna var det jag som låg först och kände mig fortfarande ganska pigg och pratglad.
Är mycket stolt över lillebror som kickstartat sin löpkarriär med högsta betyg.
Jag är inte säker på att jag frälste honom, men han verkar åtminstone vara en möjlig lärjunge.

Har du också börjat missionera om hur bra det är att träna? Har det fått någon effekt eller sparkar folk bakut?