Kan man peppa för mycket?

Chefer och ledare får ofta höra att de ska inspirera och vara förebilder. Om någon ska följa dem måste de gå i täten och »walk the talk«.
Nu är jag inte chef, men jag tror att jag har gått lite för långt i min strävan att peppa och uppmuntra till träning.
Igår körde jag ett av mina favoritträningspass, Jogg Cross på Friskis&Svettis. Det är ett utomhuspass där man varvar löpning med funktionell styrketräning. Man springer en bit, lägger sig på marken och gör sit-ups, springer en bit till, gör armhävning och så vidare. Det är komplett träning, där man får allt: vara ute i naturen, springa och bli stark.

När man gillar något mycket vill man gärna sprida det till andra. Igår tog jag därför med mig en kompis till passet. Jag var dock inte förberedd på att Friskis hade ändrat lite i upplägget och att det nu var mycket intensivare än tidigare. Framför allt var min kompis inte beredd på det....
Han har nyligen börjat löpträna igen och har inte hunnit få upp den kondition som behövs för att springa långa intervaller i 4:30-tempo. (Jag har knappt den kondisen kändes det som)
När jag hörde honom flåsa vid sidan om mig och komma allt längre bak i gruppen greps jag nästan av panik. »Tänk om han faller ner och får hjärtmuskelkramp? Eller svimmar? Vad har jag gjort!«

Envis som han är hängde han med hela passen och jag blev rejält imponerad av hans obändiga vilja.
Jag lärde mig dock en läxa: peppa gärna, men lägg träningen på rätt nivå..

Har du också kört för hårt med dina kompisar?