Eftersom jag driver en ganska liten träningsblogg (läs: Har inte tusentals besökare varje vecka) får jag inte heller en massa träningsprylar skickade till mig som företagen vill att jag ska "testa" (läs: skriva om på min blogg).
Det är skönt, då slipper jag en massa etiska dilemman.
Men, om jag ska vara ärlig, så hade jag gärna sprungit runt i nya fina träningskläder varje dag. Jag hade gärna testat nya skomodeller och pulsklockor.
Gratis är gott.
Men det finns också en charm i att helt vara sin egen. Att bara ha ett par springskor, en träningsjacka, en keps, en pulsklocka - och ändå göra resultat som man är väldigt stolt över.
Samtidigt vet alla löpare att oavsett om du har världens dyraste skor eller springer barfota, så är det du som ska springa de där stegen. Det är du som måste utstå mjölksyreplågan. Därför har alla löpare min fulla respekt, oavsett om man har femtio par skor eller fem.
En konsekvens av att inte vara sponsrad är att man blir påhittig. I dag när jag gick ut och sprang i beckmörkret klockan sex på morgonen var det inte några coola Nike eller Craft-vantar jag hade på händerna. Nej, det var trädgårdshandskar från Ica Maxi för 29,90 kr per par. Och de var hur bra som helst!
Jodå, gratis är gott. Men fyndat är ännu godare.
Byt däck och åk till löpspåret
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar