Dag 66 - Betala för att få springa i lera?

Ibland undrar jag lite vad jag och andra löpintresserade egentligen håller på med. Vi lägger hundratals kronor på att plåga oss själva. Det handlar om anmälningsavgifter till lopp, utrustning, träningsresor och gymkort.

Jag har inte haft svårt att motivera alla utlägg jag har haft i samband med träningen för Stockholm marathon. Men nu känner jag att gränsen snart är nådd. I förra veckan började flera av mina bloggkompisar skriva om den (relativt) nya träningsformen Nordic Military training. Både Miranda, MarathonMia och Moa Herngren sysslar med detta. Det verkar väldigt häftigt. Man sliter och kämpar ute i skogen, bär på varandra, kör 200 armhävningar i rad och kånkar på trästockar. Till exempel.

Men så kommer den avskräckande biten. Man förväntas betala 750 kronor i månaden för den här träningen! Hmm.. Jag tror inte att jag har kommit dit att jag vill lägga ut flera hundralappar för att bli täckt i lera. Det kan jag ju göra alldeles gratis... Till exempel i kväll när jag ska ut och springa en mil i ett slaskigt snöblandat terrängspår!

Var går gränsen för vad du vill betala för i träningsväg?

Dag 67 - Just det, därför springer jag!

 Jag har haft fyra fantastiska dagar i Istanbul. Har kämpat lite mot en förkylning, men annars har det varit bra för kroppen att vila.

Samtidigt har jag känt att något har fattats mig. Jag har känt mig en gnutta illa till mods. Lite låg.Och jag har inte förstått varför. I Istanbul fanns ju allt jag behövde! God mat, bästa sällskapet, solsken.

I dag när jag var ute och sprang fick jag svaret på vilken pusselbit som fattades. Löpningen. Den glädje och harmoni som jag känner efter ett träningspass är den sista procenten som behövs för att jag ska känna mig helt tillfreds. Det är en underbar känsla!

I dag blev det backlöpning. Först 3 km uppvärmning, sedan löpskolning (olika varianter av höga knäuppdragningar, mångsteg och tåkick) och sedan 8 ggr backe. Avrundade med cirka 1,5 km nedvarvning och några styrkeövningar. Det allra största glädjeämnet i dag var att springa i en backe utan is, helt fantastiskt!

Och sen allt det andra såklart. Fågelkvittret, solen i ögonen, avsaknaden av underställ... Nu vet jag varför jag springer.

När känner du den största träningskicken? Vad krävs för att du ska bli träningseuforisk?

Dag 69 - Även i mina drömmar

Är som sagt just nu i Istanbul. Har haft tre dagar av fantastiska middagar, utsikt över den vackra staden och underbart sällskap.

Men kroppen börjar längta efter löpning. I natt drömde  jag att jag sprang... Och det var den bästa drömmen jag har haft på länge..
Det måste vara att tecken på att intresset för löpning har bitit sig fast ordentligt!

Dag 70 - Kroppen vilar i Istanbul

Jag har varit mallig hela vintern. Flera månader utan en förkylning! Självklart måste det bero på löpningen, eller hur?

Nu straffas jag för min hybris. Det har kliat i halsen i flera dagar, men ändå verkar den riktiga förkylningen inte bryta ut. Som tur är har jag en riktig ursäkt för att inte kunna löpträna. Just nu är jag i Istanbul och njuter av fantastisk meze, sovmorgnar och härligt sällskap. Jag tror att det är den bästa uppladdningen för nästa veckas fyra hårda pass!

Dag 71 - Vd:n som körde nyktert

Nye vd:n för Ericsson, Hans Vestberg eller »Weppis«, är också en kille som gillar att löpa.
Han tycker tydligen också om att vinna...
Så här berättar en före detta arbetsgivare om Hans Vestberg.
»Weppis är en fantastisk kille. Man kunde redan då se att han kunde gå hur långt som helst. Han är en enorm tävlingsmänniska«, säger Bengt-Arne Pettersson till Affärsvärlden.

I ungdomsåren jobbade Hans Vestberg i restaurangbranschen, men drack sällan efter jobbet.
Han skulle ju träna handboll dagen efter...


I artikeln i Affärsvärlden får man bilden av en person som alltid har tränat hårt.
Han har både sprungit maraton och halvmaraton, bland annat i Afrika!

Kanske bidrog det till att just han utsågs till Carl-Henric Svanbergs efterträdare?

Dag 72 – Chefen som älskar löpning och sin familj

Löpning är alltså ett populärt intresse bland chefer. De närmsta dagarna tänkte jag lista en rad chefer som gillar att koppla av med att jogga.

Först ut är Saabs vd Jan-Åke Jonsson som nämner löpning som ett av sina största intressen i en intervju i Svenska Dagbladet.

Han verkar vara en hyvens kille på det hela taget. På frågan om vilken relation han har till sin familj svarar han: »Familjen är viktigare än jag själv. Om jag inte är i Stockholm så ringer jag min fru varje dag.«

Jan-Åke Jonsson erkänner i en annan intervju att löpningen har fått stryka en aning på foten under den tuffa Saab-vintern.

»Jag klämde en timma i lördags, men det blir sporadiskt. Det är tusan, man tycker att det borde gå att få in en timmas löpning varannan dag. Men många gånger sticker jag inte ut förrän klockan elva på kvällen och det är förstås inte idealiskt.« säger han till TTela

Dag 73 - Jag är tydligen galen

Varje gång jag träffar någon kompis eller bekant nuförtiden kommer det upp frågor om min maratonsatsning. Jag har förstått att den väcker både känslor och funderingar.

Jag får ofta kommentaren »Du är galen«. Framför allt när jag berättar att jag springer fyra gånger i veckan (oftast) och kör långpass på 2,5 mil på lördagmorgnarna. Jag vet inte säkert vad det är som gör mig galen dock. Jag har nära vänner som går upp klockan fyra på morgnarna för att tävla med sina hästar, jag har andra vänner som åker på tre Depeche Mode-konserter på tre dagar, och ytterligare andra som arbetar nätterna igenom för att skapa det perfekta inbjudningskortet. Ändå uppfattar de mig som »galen«.

Varför tycker man att det är en galen idé att springa långt?