Dag 100 - varför maraton?

Ja, varför väljer man egentligen att ställa upp i ett så plågsamt evenemang som ett maraton? Det är ju inte bara själva tävlingsdagen som är ansträngande, värre är hela den långa vägen dit!

Det finns säkert tusen olika svar på frågan, men för mig handlar det främst om en sak. Jag behövde ett riktigt utmanande mål. Som så många andra kvinnor och tjejer har jag i flera år tränat för att "hålla mig i form" (läs: hålla mig smal). Men det kändes inte motiverande längre. Det räckte inte som anledning för att springa till gymmet tre eller fyra gånger i veckan.

När jag såg den fantastiska Isabellah Andersson, som blivit mamma bara fyra månader tidigare, vinna Stockholm marathon förra året fick jag idén. Det där är en utmaning som räcker! Det där kommer att hålla mig motiverad i flera månader i sträck. Dessutom, och det ska inte underskattas, är det något jag kan vara stolt över i flera månader därefter. (Och kanske skryta lite om).

Jag började förbereda mig redan i december förra året och har sedan dess sprungit tre eller fyra löppass i veckan.

Men det är nu upploppet kommer! Det är nu jag ska bevisa att jag håller hela vägen. Och att allt snack om maraton inte har varit tomt prat...

Vad tror du? Kommer jag att klara det? Om du själv har sprungit maraton, kom gärna med tips på hur man håller fast vid de goda träningsvanorna hela vägen fram!