Jag klarade det! 24 km i slaskigaste Stockholm är avklarade.
Och jag tackar Lena Ph för hjälpen på de första 8 kilometrarna. Vem trodde det? Jag brukar oftast lyssna på musik när jag springer, men på de längre passen kör jag med poddradio. Har någon idé om att musik blir för enformigt i 2, 5 timmar. Kanske bör tänka om där.. Vet inte riktigt vad jag grundar den idén på.
Första milen blev det Lena Philipssons sommarprogram från 2009 och det ångrar jag verkligen inte. Lena har ju humor! Hon berättade bland annat väldigt målande om sin första melodifestival 1986 där "Dan Tillberg gick omkring med en bit kartong på pannan hela dagen eftersom han ville att luggen skulle stå rakt upp i tv-sändning".
Härliga 80-tal...
Timme två veks åt Anders Lundin. Det var säkert ett fantastiskt sommarprogram, men alldeles för pretentiöst för att springa till. Det är svårt att vara eftertänksam och ta till sig klokheter när man springer. Det är så mycket annat som rör sig i huvudet. Många stora tankar som "kommer jag att trilla och slå mig på den här isfläcken", "måste jag dricka lite nu?" "hinner jag om den där barnvagnen innan vattenpölen?".
Andra människor är för övrigt ett stort hinder när man springer. De har liksom inte vett att kasta sig åt sidan.
Får se hur jag ska lösa det till nästa gång. Att jag ska flytta mig är ju uteslutet...
Lite statistik från dagens pass (för de som bryr sig om sånt):
Distans: 24 km
Tid: 2:18:12
Fart: 05:45/km
Blir ni också irriterade på människor som inte flyttar sig när man kommer springandes? Eller är det bara jag som bryr mig på sånt?
Byt däck och åk till löpspåret
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar