Dag 98 - Tantångest

I många år var märket Ecco det värsta jag visste. Ville knappt gå in i en butik där det kunde finnas Ecco-skor. För mig är Ecco en symbol för människor som är hurtiga, praktiska och helt ointresserade av estetik.

Men så började jag få ont i fötterna. Riktigt ont. Jag kröp till korset och köpte min första Ecco-sko. Det var en nätt ballerina, men det sved ändå. Jag var nu en Ecco-människa. Jag som tidigare mest hade gått i coola sneakers, högklackat eller snygga skinnstövlar.

Förmodligen handlade rädslan för Ecco om rädslan för att bli gammal.

Nu har jag fått tantångest igen. Häromdagen var jag på Gå- och löpkliniken vid Hornstull för att pröva ut mina första... ortopediska inlägg! Ni hör ju på ordet. Detta är ingenting som coola människor har.

Mitt enda försvar är att mina fötter måste hålla hela vägen fram till maraton. Det finns inget annat alternativ. Då får man övervinna sin tantångest och ta till de verktyg som finns.

Löpning är för övrigt en sport som är lite svår om man är fåfäng. Man har konstiga mössor som sitter som en strumpa på huvudet. Man har tajts som inte alltid ger den mest smickrande bilden av ens ben. Och så får man den där rödblossiga tonen i ansiktet..

Vad tycker du? Vad är det värsta rent utseendemässigt med att springa? Vilka plagg eller tillbehör har du extra svårt för?